torsdagen den 7:e maj 2009

fyra dörrar till min syster

vita korridorer.
och genom natten vakande ögon.
armar som vägrar släppa, som
vägrar låta göra illa.
bakslag.
och framtidstvivel.
var det ett avslutat kapitel? var jag inte stark nu?
flashbacks och rättspsyksminnen.
metalldetektorer, rastgård, murar.
stålrörssängar, galonbritsar.
de obligatoriska alltför många nummer stora herrkläderna
plastbesticken. visiteringarna. kl 06.00 tillsynen.
urinprovsförnedring
och kaffefläckarna. ständigt denna
utspillda förtvivlan, hopplöshet och tristess.
ovissheten. nedvärdering. övertrampen.
lilla gumman mentalitet.
inlåst på obestämd tid.
kanske för alltid.
kanske för all framtid.
utan makt att påverka.
fråntagen alla grundläggande rättigheter.
fråntagen en talan.
fråntagen ett människovärde.
uppfostringsanstalt.
belönings- bestraffningssystem.
håll käften och bete dej som folk
annars vet du vad som händer.
handskarna kan du själv se; dom
ligger där på andra sidan plexiglasrutan.
och isoleringen går du själv förbi
varje dag du ska till "leksaksfabriken",
det är inte långt dit vet du.
lägger du inte av blir det rumsarrest,
alternativt en spruta i arslet.
le och niga vackert.
duktig flicka!
skrämd till lydnad.
skrämd till tystnad.



"fyra dörrar till min syster
och jag kan inte komma in.."

13 kommentarer:

Josse sa...

Käraste du, ta hand om dig o försök även komma ihåg det som är gott.

JozzAn sa...

Ta hand om dig vackraste!!

annispannis sa...

tack för att du lämnar ord med omtanke och värme, det betyder!

Önskar jag kunde lyfta upp dig från det mörka, tunga!! Jag hoppas du kan hitta ljusa stunder och hopp för det behöver man för att orka!
Dina ord berör och känns.....

Försök vara rädd om dig fina!

*kramar om*

Frida sa...

tack! jo, nog klarar jag detta. och som du säger, jag lever för permissionerna hem till familjen.
de blir nog bra:)
sköt om dig vännen!

Carin sa...

Du skriver underbart, bara så du vet det. Och nej, det är INTE ett steg tillbaka mot det som var tidigare, du har lämnat det livet. Men det är okej att snubbla lite på vägen ibland.
Kram.

trasselflikka sa...

annispannis: vem är du? känner jag dej? känns som att jag snubblat på dej nån gång? tack för stärkande ord!
kram tebax!

Hermes sa...

Hej, bra skrivet ! Gillar stilen. Och tack för din fina kommentar på min blogg - jag lägger till dig nu på min lista !

Kram

TrisselTrassel sa...

Hej!

Du skriver helt jäkla fantastiskt, blir så grymt berörd av dina ord!

Boktips hmmm, jag gillar inte heller deckare men så läste jag Johan Theorins böcker "Skumtimmen" och "Nattfåk" och tyckte de var ok...fast de var deckare/spänningsroman. Annars kan jag rekomendera Elin Boardy´s roman "Allt som återstår".

Hoppas du får en jättefin dag!

Kram

Pia och Josefin sa...

Usch, tunga ord och tungt att det är sanning.

Kämpa på!

<3 Josefin

annispannis sa...

det är bara jag Anne(annenord.blogg.se), kunde ju inte lämna några ord här om jag inte registrerade ett blogger konto!

var rädd om dig nu och ta hjälp av omgivningen!

kramelikraaaaaam

Hanna sa...

Fint. Tungt men jättefint.

iris sa...

hej vackra evelina med de vackraste orden o meningarna, men med mörker, med olidlig vilja att egentligen släppa den du skapar dig att vara. det är bara du som måste se, som inte måste, som kan se att fängelselåset är öppet. jag har varit där i varje tonation av icke-livsberättigande. men det hände...i långsamhetens mak metarmorfosen...till här-är-jag-stark-o-fin-med-o-levande. hård är vägen...men du är egentligen redan framme. all kärlek! kram sara

iris sa...

o om du undrar vem jag är evelina så är det sara med erfarenheter från 38-tider. vänd ryggen nu från de korridorerna, kom ihåg alla steg du redan tagit vidare o håll pannan högt! kram vännen!