söndagen den 29:e november 2009

för alla vägar jag vill vandra med dej

du ligger
bredvid mej, du sover
och jag kan inte
sluta titta på dej
du är liten,
liksom utan hud
jag sniffar lite
bakom örat, där
det luktar ida
och jag fylls av värme
och ibland ler jag,
tårar av tacksamhet
när du somnat
det vet du inte om
över livet som jag
så intensivt försökt
kasta bort,
gång efter gång

ibland rycker du till
med fingrarna, liksom
nyper mej för att
se om jag är där
ibland rycker du till,
vaknar av bilder
och kryper nära intill
klamrar dej fast, krampaktigt
som för att försäkra dej
om att jag verkligen finns där
och jag håller om dej
och stryker dej över pannan
som mamma gjorde
tills du är lugn i min famn
och somnar igen

jag undrar om du
drömmer om det
du vägrar tala om, det
du vägrar kännas vid

det finns en lysknapp i köket
man inte får trycka på, den är
överkryssad med rött
jag förstod inte först men
tänker vad enkelt det är
att förstöra en människa
hur bräckligt
det redan sköra kan vara
och i den stunden
v i l l j a g m ö r d a

du säger ingenting
men jag ser
jag kan aldrig förstå
men jag kan ana

självföraktet och jag
har polat stadigt
de senaste sexton åren

men ser du,
att vi ödelägger
och utrotar det dag för dag
vi behövde inte ens
ringa anticimex

för,
för mej är du vackrast
och
för dej är jag vackrast
och då vi inte ser
kan vi
låna varandras ögon

inte längre två vilsna själar
i försök att limma ihop trasigheten
desperat fastklamrade vid varandra
för att undkomma ensamheten

där trygghet uppfanns av kemikalier
där det temporära lugnet infanns av små
ljusblå parallellimporterade tabletter
där skratten stundtals dämpades
och fastnade i halsen
där rosa ringar från lindex barnavdelning
skavde, rev och rostade rätt omgående

nu är du liv
och närhet
nu är du lycka
och oförställd glädje
nu är du trygghet
och lugn
nu är du hopp
och kärlek

och dina gröna ögon,
plötsligt så levande igen
jag vill alltid drunkna i dem

du är pusslet
jag lägger klart

och den dag du vill berätta
ska jag lyssna utan frågor

jag älskar dej




"en enda sak är given,
du bär min luft i ditt bröst"





5 kommentarer:

Thérèse sa...

Jag bara ryser ...

Pia och Josefin sa...

SÅ VACKERT!!!!

Josefin

Ida sa...

och plötsligt försvann mina ord. nu gråter jag. för att du är finast, för att jag älskar dig så det gör ont, för att dina ord träffar alldeles för rätt. en dag ska jag berätta vad lysknappen i köket innebär.
jag älskar dig. massor. mest.

"jag önskar dig allt vackert för du e det bästa som jag vet"

<3

Josse sa...

Vackert!!!

Nina sa...

så fint du skriver min vän, blir alldeles rörd...