ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll

det gör fortfarande ont. och misslyckandet bränner. men det var trots allt oavsiktligt. avsiktligt men oavsiktligt. mina två år och två månader är mina. och jag reser mig, borstar bort skiten och går vidare. för i helgen har vackraste helena varit hos mig. tio månader vandrade vi innanför murarna och nu är vi utanför.
winnerbäck i cloetta center och det var magiskt som alltid. en arm i paket, en svullen helenafot och älsklingsbroder som skjutsade överallt. tacos och vackerida tittade förbi. för lite sömn, alldeles för många cigaretter, lite allvar, nattsudd, en massa fotograferande och skratt.

du är fri nu vackraste

vi är fria nu
kärlek alltid