Nyårslöfte

"jag ska aldrig ignorera dig igen
jag ska aldrig ignorera kärleken
det blir mitt nyårslöfte."

Kent
(glömt vilken skiva i ordningen)

Dagens kommentar

Angående morgondagens stundande ålderskris.
Jag skrikandes innefrån toaletten till Ida:
- Jag må va gammal kärring
men jag är åtminstone inte 1,42 lång som du!

aktuell status: jo, tack bara fint!

360 rörelser sammanlagt /dag
Och när allting tar dubbelt så lång tid. När det är ett projekt i sig att bara ta sig in i duschen. När det tar 7 minuter att ta på sig bh:n och sjuhundra år, efter miljoner ombyten, att få in armfan i tröjjäveln vill jag bara lägga mig ner och skrika. Andas. Tålamod. Stackars ida.

Och ibland uppstår lite lätt komiska situationer. Såsom tandtrådspåhitt och koordinationssvårigheter. Jag framför badrumspegeln, virandes tandtråd i alldeles för många varv runt vänsterpekfingret som för övrigt börjar anta en allt mer blålila nyans. Och ida som från sitt håll försöker parera, dirigera tandtråd i rätt riktning samt med jämna mellanrum hoppa åt sidan för att om möjligt undvika gårdagens matrester som anfaller.

Veckans konstaterande:

Man kan inte knyta skor med vänster hand.
Man kan inte klippa upp ostbågepåsen med vänster hand.
Man kan inte fylla i sina DBT-papper med vänster hand.
Man kan inte raka vänster armhåla med vänster hand.
Man kan inte klippa vänster naglar med vänster hand.
Man kan inte prata i telefon och röka samtidigt med bara vänster hand.
Man kan inte visuellt framkalla ett @ med enbart vänster hand och viljekraft.

Men det har sina fördelar för all del:

Man slipper sätta på kaffe på morgonen. (Det går förvisso men inga garantier lämnas för att köksgolvet återfinns i samma skick som kvällen innan.)
Man slipper tillaga mer avancerade måltider utöver vad microvågsugnen klarar av. (Såvida man får upp förpackningen det vill säga.)
Man slipper bära otympliga datorer, kläder, böcker, mjölkpaket och annat nödvändigt veckovis alternativt dygnsvis beroende på dubbelbokade tvättstugetider och hundbestyr mellan Konsistoriegatan-Vesslegatan-Vesslegatan-Konsistoriegatan. Det kan man överlåta åt Ida med gott eller mindre gott samvete.
Man slipper DISKA och gå ut med soporna.

360 x 10 veckor (77 dagar)= en sisodär 27 720 rörelser
Men inte är jag bitter för det.

Och Idas kommentar till det hela:
- Kan du inte ta alla 28000 på en gång så har du det gjort sen? Då är du garanterad både förslitningsskador och en hysterisk arbetsterapeut.

Visste ni förresten att en del människor har en reservsena att tillgå i handleden? Vad den nu gör för nytta där kunde han dock inte svara på kirurgen. Och att man faktiskt får ha sin IPOD på under operation!!

Så Landstingströja, filttofflor, eltandborste och pumptvål is numera the shit!

för att jag älskar dig och vill dela resten av mitt liv med dig

ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll

det gör fortfarande ont. och misslyckandet bränner. men det var trots allt oavsiktligt. avsiktligt men oavsiktligt. mina två år och två månader är mina. och jag reser mig, borstar bort skiten och går vidare. för i helgen har vackraste helena varit hos mig. tio månader vandrade vi innanför murarna och nu är vi utanför.
winnerbäck i cloetta center och det var magiskt som alltid. en arm i paket, en svullen helenafot och älsklingsbroder som skjutsade överallt. tacos och vackerida tittade förbi. för lite sömn, alldeles för många cigaretter, lite allvar, nattsudd, en massa fotograferande och skratt.

du är fri nu vackraste

vi är fria nu
kärlek alltid

det där var nån annan, det där var inte jag

ett snedsteg
ett bakslag
en parantes
ett undantag
under 2,2 års tid

och tårarna bränner som eld
och saltet svider
och skammen lyser röd på kinden
och världen rasar samman

jag ville så förtvivlat gärna visa att jag var frisk

ida som försöker få kontakt med mig
där jag sitter på golvet och vaggar
ida som försöker nå fram och hålla om
skakandes under täcket i sängen

men verkligheten är bortkopplad
och blicken stirrar tomt

avlägsna röster
och plötsligt är det poliser i hela lägenheten
paniken för fasthållandet,
händerna som tvingar ner
paniken i blicken
nu skickar dom iväg mig
till murarna på obestämd tid
och plötsligt är jag tillbaka där
och jag river och klöser och bits och
kan inte se mig själv göra allt det
kan inte föreställa mig det
och idas rödgråtna ansikte
idas röst som inte når fram
avlägset någonstans i bakgrunden

minnesbilderna fragmentariska, suddiga

att rekonstruera ett ringfinger
läkekonsten är fantastisk
människokroppen unik
med alla dess celler och beståndsdelar

år av aktiv förstörelse,
då den inte tillhörde mig

8 veckor,
instängd i gips
utan fingrar
att skriva med
att röka med
att bläddra sida med
att plocka hundbajs med
att klämma pormaskar med
att låsa ytterdörren med
att torka sig i arslet med
invanda mönster
finmotoriken,
överlåten vänsterhanden
och dubbelt så många veckors efterarbete
50% chans till återhämtning
fingrar är rätt underskattade

för 4 år sen
slet jag bort bandage
för 2 år och två månader sen
skulle jag fortfarande slängt
gipsskenor i huvudet på folk
i nån jävla korridor på psyk

jag är inte den samma idag
jag är ljusår därifrån

nu är jag evigt tacksam
för sjukvårdens akuta operationstider
för att det troligtvis går att reparera

men skadade förtroenden?
går skadad tillit att reparera?

ikväll bränner tårarna
saltet svider i såren
och skammen lyser röd

göran

jag såg och jag visste
det fanns inget du och jag
att hålla kvar
att hålla fast vid
det fanns inget kvar
att reparera, renovera
eller upprätthålla
till vilket pris

och leendena stelnade
och skrattet fastnade i halsen

jag minns ditt ansikte
jag minns ditt leende
jag minns varje
millimeter av din hud
viadukter och slätter
upphöjningar och dalar
tunnlar och fästen
som storm på öppet hav
som ringar över stillhet på vatten

jag kan räkna och namnge
alla städer och födelsemärken
framana och tydliggöra
fotografiskt avbilda
jag kan återge varje ärr, peka ut
och återplacera felfritt
kalhyggen och
fåror och spår av
sprungen, tappad tid
finn 5 fel

(och mina ögon blundade
och när det berättades om
händer i händer rabblade jag
ramsor, magiska trollformler
ständiga monotona upprepningar
i mitt huvud som för att
påminna mig
om att aldrig någonsin bli som du
så blundade jag hårt
och nynnade jag tyst för mig själv)

jag vet allt
om dina mörkaste hemligheter
det förflutna du försökt radera
jag kan alla knapparna
gränsen är hårfin
mellan
dårskap och dårskap

det är lätt att se
mellan fingrar
(det går att dra många paralleller här)
vända bort, inte möta
inte se in i, se igenom
utan förklaring
att inte kännas vid
att aldrig någonsin kännas vid

du var snärjd och
inträngd i ett hörn
jag steg över gränser
sårade, uttnyttjade
körde över, jag vet
men jag var åtminstone ärlig
för mig är du
fegheten personifierad

och för det
föraktar jag dig

ett triangeldrama
mellan fyra dörrar, fyra ögon
du ser in i dom varje dag
utan vetskap

jag undrar om du nån gång nämnt mitt namn?

ett svartbygge
grunden var ljuten
av skitiga tummade spelkort
förutsedd, förutspådd
likt ett korthus
dömt att rasa

hjärter dam
&
spader knekt

hjärter knekt
&
spader dam

spader dam, spader dam
alltid spader dam

och alla jokrarna
jag smugglade in i leken
alla jokrarna jag vänstrade med
såg du inte korten jag gömde i ärmen?

ett svartbygge
som krackelerade likt gips
plugghålen gick inte
att fylla, täcka över
måla med kärlek, trolla bort

kanske var jag färdig med dig

jag lär mig se nyanserna nu
jag lär mig se bortom

och det är därför det gör ont när
rösten sjunger genom dig:

"Visst finns det dagar
som jag kan vara snäll
och låtsas som förut.

Och visst finns det dagar
som det kan göra ont
att se dig ramla här omkring.

Det fanns en kärlek
men den har brunnit ut.
Du fick för stor del av mitt liv
jag kunde inte andas till slut.

Du säger att du minns
och att det känns som igår
men det var för länge sen
för att ens komma ihåg.

Och jag som trodde jag var kvar
jag har börjat på nytt.
Det vet jag när jag ser dig
vart har du tagit vägen?

Om du är kvar med samma folk,
lever kvar i samma damm.
Och du går i samma kläder,
blir glad av samma rus.
Som en lögn i vackert väder,
i ett övergivet hus.

Det är att leka med eld
när du tar upp det här igen
För du ser i mina ögon
att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga,
inget att förklara, inget att försvara
Jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen.

Melissa Horn, Hanna

Dagens påminnelse

I rummet med pappersnäsdukarna (gud, som jag hatar dessa pappersnäsdukar. Vem använder dom när det finns en tröjärm, menar jag?) :

- Sluta tillskriva dig själv vad andra människor tror och anser om dig. Du behöver inte färgas av andra människors åsikter. Sluta definiera dig via andra människor. Vad vet dom (psykpersonal) om dig och ditt liv idag? Då var då. Det är historia. Ge dom inte det. Ge dom aldrig det! Du vet innerst inne vad som är äkta och sanning för dig.

En del tårar är det mellan dom där väggarna.
Och en hel del skratt.
Tack S för din visdom. Du får mig att reflektera.

rättspsyk, självskadeproblematik, tortyr och mänskliga rättigheter

orkar inte riktigt bli påmind ikväll men läs och sprid: http://tankestormar.se/SHEDOdokumentpdf
länkar till innie http://tankestormar.blogspot.com