Din begravning. 20/12 2010. Förbannade, Älskade du.

Jag har betraktat er i timmar.
Sett sorgen i era ögon hastigt
lysa igenom, mellan skratten
för att passera, för att
komma igen.
Letat efter dig i era ansikten.
Letat efter dig i era anletsdrag.
Letat efter rösten i era.
Efter spår i sanden.


(Och hela tiden,
med din sten i handen
vill jag lyfta på locket
medan tårarna avtar
och övergår i verklighetsflykt
vill tiden förflyttas bakåt
vill jag vägra att inse)

tills jag såg er ta farväl,
tills jag såg er bryta ihop,
tills jag såg er utan svar,
tills jag såg er
b o r t o m all tröst

en röd ros
med rader som bara du och jag förstår
lämnar jag vid din grav

Du är alltid Älskad.

Det är så här jag vill minnas dig.

Vila i frid älskade, älskade du.

Carin Johansson

14/11 1976 - 30/11 2010

Väck mig inte imorgon

Den här dagen har varit så lång

Alla stigar jag prövat

Och jorden har haft sin gång

Nu börjar fötterna domna

Dom har vandrat sig slut

Snart får jag äntligen somna

Så vilar jag ut

Väck mig inte imorgon

Låt solen gå upp utan mig

Låt det vara en fin dag

Låt solen gå ner utan mig

Nu börjar omvärlden domna

Inget händer här sen

Nu får jag äntligen somna

Så väck mig aldrig igen