hjärta av plast

.

2011-11-18T16:04:00.000-08:00

Och när man trodde man var frisk. Efter 730 dagar, plus minus noll:

Bulimi,
is the disease from hell.

säg allt det där från mig

2011-09-07T07:14:00.000-07:00

Det är bara det
att om jag skulle gett
allt det hon ville ha,
skulle ingenting
av det hon älskade
från början
till slut blivit kvar.

Din begravning. 20/12 2010. Förbannade, Älskade du.

2010-12-25T11:39:00.000-08:00

Jag har betraktat er i timmar.
Sett sorgen i era ögon hastigt
lysa igenom, mellan skratten
för att passera, för att
komma igen.
Letat efter dig i era ansikten.
Letat efter dig i era anletsdrag.
Letat efter rösten i era.
Efter spår i sanden.

(Och hela tiden,
med din sten i handen
vill jag lyfta på locket
medan tårarna avtar
och övergår i verklighetsflykt
vill tiden förflyttas bakåt
vill jag vägra att inse)

tills jag såg er ta farväl,
tills jag såg er bryta ihop,
tills jag såg er utan svar,
tills jag såg er
b o r t o m all tröst

en röd ros
med rader som bara du och jag förstår
lämnar jag vid din grav

Du är alltid Älskad.

Det är så här jag vill minnas dig.

2010-12-15T11:26:00.000-08:00

Vila i frid älskade, älskade du.

2010-12-05T13:46:00.000-08:00

Carin Johansson

14/11 1976 - 30/11 2010

Väck mig inte imorgon

Den här dagen har varit så lång

Alla stigar jag prövat

Och jorden har haft sin gång

Nu börjar fötterna domna

Dom har vandrat sig slut

Snart får jag äntligen somna

Så vilar jag ut

Väck mig inte imorgon

Låt solen gå upp utan mig

Låt det vara en fin dag

Låt solen gå ner utan mig

Nu börjar omvärlden domna

Inget händer här sen

Nu får jag äntligen somna

Så väck mig aldrig igen

de i utkanten älskade?

2010-10-21T11:24:00.000-07:00

P T S D
.Post Traumatiskt Stress Syndrom.
.Post Traumatic Stress Disorder.

Dissocieringen. Depersonalisering. Minnesfragment och dess bortfall. Mardrömmarna. Remmar som utesluter all möjlighet till flykt och händer som håller fast, blåmärkeshårt, och tvingar ner.

Hur kan det vara möjligt att en instans, som har till uppdrag att hjälpa de svagaste, sköraste och mest sårbara, i sig kan orsaka en diagnos som aldrig funnits där från början? Ett år av intensiv traumabearbetning. (med den bästa, den ödmjukaste) Parallellt med DBT. Parallellt med studier.

Och ständig denna återkommande väntan. Och l ä n g t a n . Att lämna därhän, låta förflyta, lägga bakom, gå vidare.

..

2010-10-02T17:33:00.000-07:00

sorry about the torch sorry about the fire sorry i
had to have my revensch

Revansch

2010-08-16T15:52:00.000-07:00

Klockan är åtta minuter i ett och imorgon börjar jag läsa psykiatri, socialpsykiatri och psykosocialt behandlingsarbete.
Jag är nervös.

Skyddad blogg.

2010-08-03T06:22:00.000-07:00

Skyddad blogg inom kort.
Maila mig på elinahejdstrom@hotmail.com eller kommentera här om ni vill fortsätta läsa.
Ha en skön resterande sommar!

kärlek

2010-07-20T16:22:00.000-07:00

säg allt det där från mig

2010-05-08T10:08:00.001-07:00

Om du ska över sundet

nån gudsförgäten kväll,
kan du ta med en hälsning

till nån väldigt speciell?

Vill du ge henne mina bästa,

och säg till henne sen

att jag alltid varit stolt

över att vara hennes vän

Säg att några av dom dar

som vi hade med varann

var några av dom bästa

som jag nånsin haft

Säg att jag är ledsen

över alla fel som blev,

men att inget enda av dom

var menat som nån slags elakhet

Du, glöm inte och säg

det finns saker som hon sagt

som jag alltid ska ta med mig,

hon kunde vara så briljant

Säg att jag tycker

att det behövs många fler som hon,

hon bär en doft av nånting större

Och förresten,

en sak till kan du komma ihåg

Jag vet hon tror mitt hjärta

är en död och iskall sten

Säg att inget kunde vara

mer fel än just det

Det är bara att om jag skulle gett

allt det hon ville ha

skulle inget av det hon älskade

från början

till slut blivit kvar

Jag vet hon letar efter

nåt enkelt och nåt rent

Jag vet hon längtar efter

nåt jag aldrig kunde ge

Men säg att jag hoppas

hon hittar nån som kan

Säg att jag hoppas hon hittar

nån som

håller

henne

varm

Säg, säg, säg

allt det där från mig

Säg allt det där från mig

(j. thåström)

efterlängtad ankomst

2010-04-07T11:25:00.000-07:00

här är jag...
...och jag ska säga er att...

...jag har fått mitt namn av pappa och radion som spelade ebba grön när jag föddes.

här ligger jag hos faster elina

det är första gången hon träffar mig

så hon gråter så klart, glädjetårar förstås

världens stoltaste faster är hon

tillsammans med den där Julia som vägrar komma hem från utomland

här ligger jag hos mamma och pappa

som kommer bli världens bästa föräldrar

kräkts ner mössan har jag gjort som protest mot fotografen, så jag fick låna en.

nu ska jag fortsätta sova.

att göra skillnad

2010-04-05T13:47:00.000-07:00

Jag har blivit faster.
Idag klockan 11.53. Till en liten Ebba på 2105 gram.
Så liten. Så skör.
Så bräcklig.
Så efterlängtad.

Livet som jag förnekat, försakat
och försökt låta upphöra. Så många gånger.

Här är det nu.
Jag har en uppgift att fylla.

Att tillåta sig sörja

2010-03-30T10:53:00.000-07:00

Dagen möttes med spränghuvudvärk, genomblöt av svett efter ännu en dröm tillbaks innanför murarna. Och jag dömmer mig. Samtidigt som jag slåss för att inte be om ursäkt. Rädd för att vara för mycket. Tårarna trillar. Och jag dömmer hårt. Invant beteende, inlärda reaktioner. Som då, när jag blev vad som förväntades.

Men ändå,
25-kronorssallad på en bänk i solen med Stina. Med den kloka. Med hon som vägleder mig, tillbaks till livet. Med hon som stal min kärlek och satte mig i landstingsbilen med låsta dörrar till slutstationen. För att det var det ända som återstod. För att rädda liv. Med hon som vågar trycka på knapparna, som vägrar ilskan att ta överhand, som ser igenom. Som ser den lilla kränkta flickan. Som redan då såg alla felbehandlingar. Som ser sorgen över alla förlorade år. Som delar ord och tårar. Men som också ser all styrka, all envishet, all jävlar anamma. Med hon som inte dömmer. Med hon som tror på mig. Med hon som alltid trott på mig.

Det är en ledsendag idag.
Men det måste få vara okej. Det måste få ta tid.
Att stanna upp och låta komma. Stanna upp och låta passera.
Jag läker nu. Ömsar skinn och odlar hud.
Betraktar på avstånd och lär om.
Jag är inte längre så hudlös.

Jag har sökt sjuksköterskeprogrammet.
Jag har världens finaste mamma som möter upp och som förstod att här behövs visst stor kaffe och mc-donaldsglass med kolasås för att överrösta tvivlet.
Jag har Ida.
Och ett numera gemensamt hem.
Snart kommer bebis.

Våren är på intågande.
Och solstrålarna värmer.

Att vänta mirakel

2010-03-13T08:04:00.000-08:00

Jag ska bli faster om 1½ månad.
Och igår fick jag reda på att det är en liten flicka som ligger därinne.
Och plötsligt blev det så verkligt.
Livet är förunderligt.
Och jag kan inte sluta le.

verklighetsflykt

2010-03-02T13:46:00.000-08:00

Malta 2010

kartläsarn

vackerida

farsan

m & p

jag fångar mig själv på bild

flyttlasset

veckans badpojke

hittade en blus med hjärtan

sista dagen spenderades med fötterna i betong, en rejäl utskällning, asgarv och allvarliga funderingar kring en hämndaktion i form av cementänglar

DBT och söndagsfunderingar

2010-02-14T15:32:00.000-08:00

Jag har börjat i DBT.

Och det känns som en tillbakagång. 5 år i tiden. Och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag faktiskt finner det genuint intressant eller bara allmänt skräckinjagande. Fast vid närmare eftertanke skrämmer det nog bokstavligt skiten ur mig. Jag blir socialt handikappad. Socialt fobisk. Flackar med blicken och undviker konsekvent all form av försök till ögonkontakt. Vågar inte ta kaffe utan flyr ut till Stina som får följa med ut och nervösvarmröka på baksidan vid personalingången. Rädsla för att säga för mycket. Rädsla för att sitta tyst. Rädsla för att påverka och låta påverkas. Och jag undrar vad jag egentligen gör där. Friskförklarad från bulimin. Mina armar är sen länge vita. Och jag kan inte bortse från den där larmande magkänslan.

Kan det göra mer skada än nytta?

Och du viker mina knän

2010-02-06T16:13:00.000-08:00

När rastlösheten trampar i mig,
och livet längtar.

När rädslan förlamar,
för att livet längtar.

Vardagsbetraktelser

2010-01-17T14:32:00.000-08:00

Att se det lilla i det stora.
Och det stora i det lilla.
Färgerna, konturerna
kontrasterna.
Förundras. Glädjs.
Samlar på intryck,
urskiljer. Och Bevarar.
Längst in i hjärtat.

Det betyder.

Nyårslöfte

2009-12-31T16:44:00.000-08:00

"jag ska aldrig ignorera dig igen
jag ska aldrig ignorera kärleken
det blir mitt nyårslöfte."

Kent
(glömt vilken skiva i ordningen)

Dagens kommentar

2009-12-29T14:43:00.000-08:00

Angående morgondagens stundande ålderskris.
Jag skrikandes innefrån toaletten till Ida:
- Jag må va gammal kärring
men jag är åtminstone inte 1,42 lång som du!

aktuell status: jo, tack bara fint!

2009-12-18T14:43:00.000-08:00

360 rörelser sammanlagt /dag
Och när allting tar dubbelt så lång tid. När det är ett projekt i sig att bara ta sig in i duschen. När det tar 7 minuter att ta på sig bh:n och sjuhundra år, efter miljoner ombyten, att få in armfan i tröjjäveln vill jag bara lägga mig ner och skrika. Andas. Tålamod. Stackars ida.

Och ibland uppstår lite lätt komiska situationer. Såsom tandtrådspåhitt och koordinationssvårigheter. Jag framför badrumspegeln, virandes tandtråd i alldeles för många varv runt vänsterpekfingret som för övrigt börjar anta en allt mer blålila nyans. Och ida som från sitt håll försöker parera, dirigera tandtråd i rätt riktning samt med jämna mellanrum hoppa åt sidan för att om möjligt undvika gårdagens matrester som anfaller.

Veckans konstaterande:

Man kan inte knyta skor med vänster hand.
Man kan inte klippa upp ostbågepåsen med vänster hand.
Man kan inte fylla i sina DBT-papper med vänster hand.
Man kan inte raka vänster armhåla med vänster hand.
Man kan inte klippa vänster naglar med vänster hand.
Man kan inte prata i telefon och röka samtidigt med bara vänster hand.
Man kan inte visuellt framkalla ett @ med enbart vänster hand och viljekraft.

Men det har sina fördelar för all del:

Man slipper sätta på kaffe på morgonen. (Det går förvisso men inga garantier lämnas för att köksgolvet återfinns i samma skick som kvällen innan.)
Man slipper tillaga mer avancerade måltider utöver vad microvågsugnen klarar av. (Såvida man får upp förpackningen det vill säga.)
Man slipper bära otympliga datorer, kläder, böcker, mjölkpaket och annat nödvändigt veckovis alternativt dygnsvis beroende på dubbelbokade tvättstugetider och hundbestyr mellan Konsistoriegatan-Vesslegatan-Vesslegatan-Konsistoriegatan. Det kan man överlåta åt Ida med gott eller mindre gott samvete.
Man slipper DISKA och gå ut med soporna.

360 x 10 veckor (77 dagar)= en sisodär 27 720 rörelser
Men inte är jag bitter för det.

Och Idas kommentar till det hela:
- Kan du inte ta alla 28000 på en gång så har du det gjort sen? Då är du garanterad både förslitningsskador och en hysterisk arbetsterapeut.

Visste ni förresten att en del människor har en reservsena att tillgå i handleden? Vad den nu gör för nytta där kunde han dock inte svara på kirurgen. Och att man faktiskt får ha sin IPOD på under operation!!

Så Landstingströja, filttofflor, eltandborste och pumptvål is numera the shit!

för att jag älskar dig och vill dela resten av mitt liv med dig

2009-12-15T13:09:00.000-08:00

ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll

2009-12-14T10:45:00.000-08:00

det gör fortfarande ont. och misslyckandet bränner. men det var trots allt oavsiktligt. avsiktligt men oavsiktligt. mina två år och två månader är mina. och jag reser mig, borstar bort skiten och går vidare. för i helgen har vackraste helena varit hos mig. tio månader vandrade vi innanför murarna och nu är vi utanför.
winnerbäck i cloetta center och det var magiskt som alltid. en arm i paket, en svullen helenafot och älsklingsbroder som skjutsade överallt. tacos och vackerida tittade förbi. för lite sömn, alldeles för många cigaretter, lite allvar, nattsudd, en massa fotograferande och skratt.

du är fri nu vackraste

vi är fria nu
kärlek alltid

det där var nån annan, det där var inte jag

2009-12-10T10:28:00.000-08:00

ett snedsteg
ett bakslag
en parantes
ett undantag
under 2,2 års tid

och tårarna bränner som eld
och saltet svider
och skammen lyser röd på kinden
och världen rasar samman

jag ville så förtvivlat gärna visa att jag var frisk

ida som försöker få kontakt med mig
där jag sitter på golvet och vaggar
ida som försöker nå fram och hålla om
skakandes under täcket i sängen

men verkligheten är bortkopplad
och blicken stirrar tomt

avlägsna röster
och plötsligt är det poliser i hela lägenheten
paniken för fasthållandet,
händerna som tvingar ner
paniken i blicken
nu skickar dom iväg mig
till murarna på obestämd tid
och plötsligt är jag tillbaka där
och jag river och klöser och bits och
kan inte se mig själv göra allt det
kan inte föreställa mig det
och idas rödgråtna ansikte
idas röst som inte når fram
avlägset någonstans i bakgrunden

minnesbilderna fragmentariska, suddiga

att rekonstruera ett ringfinger
läkekonsten är fantastisk
människokroppen unik
med alla dess celler och beståndsdelar

år av aktiv förstörelse,
då den inte tillhörde mig

8 veckor,
instängd i gips
utan fingrar
att skriva med
att röka med
att bläddra sida med
att plocka hundbajs med
att klämma pormaskar med
att låsa ytterdörren med
att torka sig i arslet med
invanda mönster
finmotoriken,
överlåten vänsterhanden
och dubbelt så många veckors efterarbete
50% chans till återhämtning
fingrar är rätt underskattade

för 4 år sen
slet jag bort bandage
för 2 år och två månader sen
skulle jag fortfarande slängt
gipsskenor i huvudet på folk
i nån jävla korridor på psyk

jag är inte den samma idag
jag är ljusår därifrån

nu är jag evigt tacksam
för sjukvårdens akuta operationstider
för att det troligtvis går att reparera

men skadade förtroenden?
går skadad tillit att reparera?

ikväll bränner tårarna
saltet svider i såren
och skammen lyser röd

göran

2009-12-09T10:45:00.000-08:00

jag såg och jag visste
det fanns inget du och jag
att hålla kvar
att hålla fast vid
det fanns inget kvar
att reparera, renovera
eller upprätthålla
till vilket pris

och leendena stelnade
och skrattet fastnade i halsen

jag minns ditt ansikte
jag minns ditt leende
jag minns varje
millimeter av din hud
viadukter och slätter
upphöjningar och dalar
tunnlar och fästen
som storm på öppet hav
som ringar över stillhet på vatten

jag kan räkna och namnge
alla städer och födelsemärken
framana och tydliggöra
fotografiskt avbilda
jag kan återge varje ärr, peka ut
och återplacera felfritt
kalhyggen och
fåror och spår av
sprungen, tappad tid
finn 5 fel

(och mina ögon blundade
och när det berättades om
händer i händer rabblade jag
ramsor, magiska trollformler
ständiga monotona upprepningar
i mitt huvud som för att
påminna mig
om att aldrig någonsin bli som du
så blundade jag hårt
och nynnade jag tyst för mig själv)

jag vet allt
om dina mörkaste hemligheter
det förflutna du försökt radera
jag kan alla knapparna
gränsen är hårfin
mellan
dårskap och dårskap

det är lätt att se
mellan fingrar
(det går att dra många paralleller här)
vända bort, inte möta
inte se in i, se igenom
utan förklaring
att inte kännas vid
att aldrig någonsin kännas vid

du var snärjd och
inträngd i ett hörn
jag steg över gränser
sårade, uttnyttjade
körde över, jag vet
men jag var åtminstone ärlig
för mig är du
fegheten personifierad

och för det
föraktar jag dig

ett triangeldrama
mellan fyra dörrar, fyra ögon
du ser in i dom varje dag
utan vetskap

jag undrar om du nån gång nämnt mitt namn?

ett svartbygge
grunden var ljuten
av skitiga tummade spelkort
förutsedd, förutspådd
likt ett korthus
dömt att rasa

hjärter dam
&
spader knekt

hjärter knekt
&
spader dam

spader dam, spader dam
alltid spader dam

och alla jokrarna
jag smugglade in i leken
alla jokrarna jag vänstrade med
såg du inte korten jag gömde i ärmen?

ett svartbygge
som krackelerade likt gips
plugghålen gick inte
att fylla, täcka över
måla med kärlek, trolla bort

kanske var jag färdig med dig

jag lär mig se nyanserna nu
jag lär mig se bortom

och det är därför det gör ont när
rösten sjunger genom dig:

"Visst finns det dagar
som jag kan vara snäll
och låtsas som förut.

Och visst finns det dagar
som det kan göra ont
att se dig ramla här omkring.

Det fanns en kärlek
men den har brunnit ut.
Du fick för stor del av mitt liv
jag kunde inte andas till slut.

Du säger att du minns
och att det känns som igår
men det var för länge sen
för att ens komma ihåg.

Och jag som trodde jag var kvar
jag har börjat på nytt.
Det vet jag när jag ser dig
vart har du tagit vägen?

Om du är kvar med samma folk,
lever kvar i samma damm.
Och du går i samma kläder,
blir glad av samma rus.
Som en lögn i vackert väder,
i ett övergivet hus.

Det är att leka med eld
när du tar upp det här igen
För du ser i mina ögon
att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga,
inget att förklara, inget att försvara
Jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen.

Melissa Horn, Hanna

Dagens påminnelse

2009-12-08T16:02:00.000-08:00

I rummet med pappersnäsdukarna (gud, som jag hatar dessa pappersnäsdukar. Vem använder dom när det finns en tröjärm, menar jag?) :

- Sluta tillskriva dig själv vad andra människor tror och anser om dig. Du behöver inte färgas av andra människors åsikter. Sluta definiera dig via andra människor. Vad vet dom (psykpersonal) om dig och ditt liv idag? Då var då. Det är historia. Ge dom inte det. Ge dom aldrig det! Du vet innerst inne vad som är äkta och sanning för dig.

En del tårar är det mellan dom där väggarna.
Och en hel del skratt.
Tack S för din visdom. Du får mig att reflektera.

rättspsyk, självskadeproblematik, tortyr och mänskliga rättigheter

2009-12-06T17:20:00.000-08:00

orkar inte riktigt bli påmind ikväll men läs och sprid: http://tankestormar.se/SHEDOdokumentpdf
länkar till innie http://tankestormar.blogspot.com

för alla vägar jag vill vandra med dej

2009-11-29T16:53:00.000-08:00

du ligger
bredvid mej, du sover
och jag kan inte
sluta titta på dej
du är liten,
liksom utan hud
jag sniffar lite
bakom örat, där
det luktar ida
och jag fylls av värme
och ibland ler jag,
tårar av tacksamhet
när du somnat
det vet du inte om
över livet som jag
så intensivt försökt
kasta bort,
gång efter gång

ibland rycker du till
med fingrarna, liksom
nyper mej för att
se om jag är där
ibland rycker du till,
vaknar av bilder
och kryper nära intill
klamrar dej fast, krampaktigt
som för att försäkra dej
om att jag verkligen finns där
och jag håller om dej
och stryker dej över pannan
som mamma gjorde
tills du är lugn i min famn
och somnar igen

jag undrar om du
drömmer om det
du vägrar tala om, det
du vägrar kännas vid

det finns en lysknapp i köket
man inte får trycka på, den är
överkryssad med rött
jag förstod inte först men
tänker vad enkelt det är
att förstöra en människa
hur bräckligt
det redan sköra kan vara
och i den stunden
v i l l j a g m ö r d a

du säger ingenting
men jag ser
jag kan aldrig förstå
men jag kan ana

självföraktet och jag
har polat stadigt
de senaste sexton åren

men ser du,
att vi ödelägger
och utrotar det dag för dag
vi behövde inte ens
ringa anticimex

för,
för mej är du vackrast
och
för dej är jag vackrast
och då vi inte ser
kan vi
låna varandras ögon

inte längre två vilsna själar
i försök att limma ihop trasigheten
desperat fastklamrade vid varandra
för att undkomma ensamheten

där trygghet uppfanns av kemikalier
där det temporära lugnet infanns av små
ljusblå parallellimporterade tabletter
där skratten stundtals dämpades
och fastnade i halsen
där rosa ringar från lindex barnavdelning
skavde, rev och rostade rätt omgående

nu är du liv
och närhet
nu är du lycka
och oförställd glädje
nu är du trygghet
och lugn
nu är du hopp
och kärlek

och dina gröna ögon,
plötsligt så levande igen
jag vill alltid drunkna i dem

du är pusslet
jag lägger klart

och den dag du vill berätta
ska jag lyssna utan frågor

jag älskar dej

"en enda sak är given,
du bär min luft i ditt bröst"

hjärter dam

2009-11-28T21:49:00.000-08:00

"hjärter dam bär på en sak
som hon inte vet att hon har.
hjärter dam bär på en sak,
hon bär på rent svart hat."

genom åren,
ständigt återkommande och
vartefter tilltagande i omfattning:

men elina,
varför är du så arg? vad är du arg över?

jag är inte arg
egentligen,
är jag ledsen
(men säg det inte högt,
tala inte om det för någon
lita aldrig på, du vet
det kan komma att
användas emot dej
människor tröttnar
försvinner, sviker
lämnar kvar)

och de som hade betalt
hann aldrig stanna
och lyssna till svaret
stressade iväg med
sina skramlande nycklar
plötsligt väldigt upptagna
eller också glömde de bara

"låt dom aldrig få se dej skaka,
låt dom aldrig få se dej svag."

jag vågar
bara inte känna efter
vreden och föraktet
blev ständiga följeslagare,
mitt försvar och en
välbekant tillflykt.

hur mycket har ni
med era
diagnoskriterier, observationer
förklaringsmodeller, meningsskiljaktigheter
bemötandetillsägelser, behandlingsstrategier
regler och undantag
belöningar och bestraffningar
underförstådda och outtalade hot
alltid omyndighetsförklarad
fråntagen allt ansvar
ni bakom expeditionsdörrarna,
hur stor skuld har ni i det?

men elina,
vad är det som känns? var känns det?

jag vet inte
försöker, men kan inte
skilja tankar och känslor åt

11 år av terapi
av koralläppstiftsleenden,
pappersnäsdukar och nylonstrumpor
har inte lärt mej det

färger flyter ihop
kontraster mellan
nu och då blir otydliga
suddas ut löses upp
flyktiga möten
avlägsna bekantskaper
ord upprepas
baklänges sidleds
utan substans och mening
ekar ihåligt och etsar sej fast
yttre inre stimuli
alla intryck
jag kan inte sortera dem
i rätt fack
detaljer utan överblick
människor flyter in i varandra
jag hittar inga konturer,
gränser suddas ut
flyttas överskrids
tidsperspektiv krakelerar
hoppar från nu till då till sen
skivspåret hackar envist på repeat
men knappen var aldrig intryckt
i den parallella världen
i den parallella verkligheten
jag är som lösryckt ur ett sammanhang
och ibland är mitt ansikte inte mitt

depersonalisering,
dissociation.

vågar inte känna efter

uttryck tas inte längre
i självskador, hetsande
måltider och kroppslig förstörelse
stygn räknas inte längre
och tabletterna är sen länge slängda
bokstavskombinationer
och paragrafer är borta

det lämnar efter sej ett tomrum
en ohanterbar förvirring
vem är jag utan sjukdomen?

fyller på med kärlek
fyller på med glädje
fyller på med okonstlat skratt,
närhet och liv
fyller på med ida,
med det som är äkta och sant

hur lär man sej
acceptera det som varit,
(det som är) och
det som aldrig kommer åter?

hur förlåter man,
för att gå vidare?

ett begagnat 25-kronors-
pussel införskaffat på secondhand
okomplett, icke intakt
det saknar 3 bitar

febrilt letar jag på marken, längs
gatorna, bland löven, i vrårna, runt hörnen
efter de sista pusselbitarna

"hon bär en blomma
som hon inte vet om att hon har."

mamma

2009-11-24T08:20:00.000-08:00

jag har släppt den, kontrollen
mina överbeskyddande vingar
jag har släppt taget,
märker du inte det?,

säger du och ler

och halsen snörps ihop
av överumpling och
bristande förutsägbarhet
och genom mig sköljer en våg
av panisk förlamande rädsla
och jag skakar
och gråter
och jag vill skrika

JAG ÄR INTE REDO, LÄMNA
MEJ INTE, LÄMNA MEJ ALDRIG, LÄMNA MEJ
ALDRIG NÅGONSIN, DU VÅGAR INTE LÄMNA
MEJ, LÄMNA MEJ INTE!!

i stället kryper jag ihop
i fotöljen, slår armarna
om benen krampaktigt
blir liten, liten
och tårarna trillar
stilla nerför kinderna

det är det här
jag har väntat på
i fjorton år,
har jag väntat
på det här ögonblicket,
den dag du skulle
låta mej vara
en egen människa
en egen individ
ett självklart jag
med konturer
oberoende av din existens

du har funnits i mej så länge
jag har funnits i dej så länge

jag har försökt
att slita mej loss för att
sen klamra mej fast
hårt hårt
nära nära

och när jag inte
längre behöver försöka
så släpper du taget
låter mej gå

du säger:

jag kan andas igen
och vila tryggt i vetskapen
att du funnit ett lugn
att du har ditt vackraste
och käraste närmast dej,
bredvid dej

jag har släppt taget
jag lämnar dig inte
jag finns här villkorslöst
jag fångar dej när du faller
men jag låter dej gå
och det är som det ska
det är dags att
pröva dina egna vingar nu

och samtidigt
lättnad

ja,
det är dags nu
och då är det som det ska

mamma,
jag älskar dej!

norrköping

2009-11-09T01:57:00.000-08:00

Helgen spenderades i norrköping
med vackerida hos hjärtevännen Tess.
Mamma och pappa fick lyxhandla utan ungar.
Lite tårar, klämda fingrar och bit i läppen hanns med.
Självfallet. Under loppet av 1,5 timme.

Taccos, ostbågar och lösgodis.
Och så lite meningsskiljaktigheter om vem
som faktiskt borde åka ut ur idol.

Busfabriken, studsmatta och bollhav.
Mjukglass med lakritssås till bristningsgränsen.

Ebba

Tänder har jag fått nu.
Bollar kan man äta på.

Förbannat att man ska vara så kort!

Ebba och Tessan.

Bollar kan man drunkna i också.

Även stora människor.

Tur att jag har mamma att hålla i.

Jag, Ebba

och Ida i bakgrunden.

Hjälp vad gör den där konstiga människan med mig? Jag når ju inte ner.

Och skrot har hon i näsan och ansiktet också. Släpp ner mig!

Emil och Ida

Storebror Emil var svårfångad på bild

och en aning skeptisk till lillasysters kidnappare.

Pappa Frigge var inget av en linslus han heller. Han klättrade mest. Busfabrikens massagestol hann han dock med på slutet. Och glass såklart. Så det gick nog ingen större nöd på honom.

Alltid närmast hjärtat.

that i would be good even if i did nothing

2009-10-29T15:46:00.000-07:00

jag har miljoner med
utkast och opublicerade texter
under nya inlägg.
men där tar det stopp.
jag kommer inte vidare.
ADD och jag, vi är oföretagsamheten själv.
men jag orkar inte vara korrekt,
akademisk, intellektuell, perfektionistisk
och poetisk längre.
för vem cencurerar jag?
för vem nedvärderar jag mig?
för vem måste mina tankar, känslor
och verbala uttryck godkännas?
från och med nu är det,
daglig uppdatering av bloggen som gäller.
oavsett sinnesstämmning och ordbajseri.
inte för nån annans skull.
för min skull.
för att jag behöver skriva,
för att veta att jag lever.

du visste nog att jag hade mina skäl

2009-09-27T05:48:00.000-07:00

"när natten är här
ska jag lämna allt tillbaks
vinet och skulden jag har
du visste nog
att jag hade mina skäl
ett sätt att ge, ett sätt att ta

när mörkrets sista trummor dånar ut

jag skänker dej
den sista lögn jag har

när kvällens första frusna stjärnor vaknar

när natten är här
ska jag lämna allt tillbaks
resterna jag frossat i förgäves."

Jag kan inte fungera innan jag har börjat fungera

2009-09-22T15:19:00.000-07:00

Jag kan inte fungera innan jag har börjat fungera, vilket aldrig inträffar. Och jag kan definitivt inte fungera innan jag har vaknat. Och sen hade ostjäveln möglat. Nyvaken och jävlig men det bjuder jag på.

ibland saknar jag dej

2009-08-19T15:02:00.000-07:00

"vi skulle klara vad som helst,
vi skulle aldrig säga nej.
och vad du anförtror åt mig
ska jag anförtro åt dig."

jag höll om dej,
jag satt brevid dej
på det smutsgula golvet
i korridoren på psyk.
på golvet i rökrummet,
där färgen för länge sedan
slutat att vara vit.
jag torkade dina tårar
och lyssnade till din tystnad
den som de sönderstressade i vitt
aldrig ville kännas vid.
på nåt sätt vill jag tro
att det fortfarande betyder,
men jag är inte så säker längre.

men bara om hon låg här tätt intill mej

2009-08-13T09:43:00.000-07:00

jag ligger med
huvudet mot ditt bröst
och lyssnar till dina andetag
lyssnar till ditt hjärtas slag
ser in i dina ögon
och tänker
aldrig mer ska jag
ta någonting för givet

kan du ta sparken i ansiktet gentemot hela förbannade psykiatrin?

2009-08-12T11:24:00.000-07:00

för det som varit
som aldrig kommer åter
gör det ont
att få svart på vitt
det jag anat
och egentligen alltid vetat
det jag valt att inte kännas vid

ni delar skratt och tårar nu
ett liv som jag aldrig kommer att
få vara delaktig i

du stal
gjorde inbrott i mitt hjärta
och tog det som fanns
som redan var stulet
lämnade spår, avtryck
du var inte ensam
skulden låg kanske aldrig på dej

jag vill aldrig gå tillbaka
jag vill inte göra ogjort

eller är du bara
som alla andra
trötta, utarbetade
sjuksköterskor i vitt,
utbytbar?

eller är jag bara
som alla andra
hopplösa psykfall
ett 45-minutersjobb,
ersättningsbar?

(du vet du betyder)

pictures of you

2009-08-07T08:59:00.000-07:00

hej du,
det var ju ett tag sen
fem år sen
jag räkna precis

och jag tänkte jag
skulle höra av mej
och säja att allt är fint

jag har träffat en annan nu
hon behandlar mej bra
jag går och nynnar hela tiden

är du fortfarande arg?
kan du fortfarande läsa mej?
jag brukade skrika, gråta och spy

men det fanns dar
jag minns dom än
dom bästa nånsin

är du fortfarande arg?
är du fortfarande trött?
önskar du fortfarande
att vi aldrig hade mötts?

4år

slutade i en bältesläggning
i akutrummet på psyk
du spände fast mej

och alla visste
människorna i vita rockar
de blundade
och ingen ville se

härom natten drömde jag
att du ville knulla mej
du våldtog mej redan då

och du vågade inte ens möta min blick

i taket lyser stjärnorna

2009-08-06T10:20:00.000-07:00

tyst och
stilla gråt mot min arm
nära, nära
men ändå horisonter bort

jag är onykter som vanligt

men dina gröna ögon
återigen så levande
jag vill drunkna i dom
men vågar inte

älskade du

2009-07-23T13:36:00.000-07:00

du jag vet en hemlighet

det finns en stjärna man får ta ner

det finns en stjärna som är din

och vill du veta en sak till

när skeppen lägger ut från land

och du ska långt långt bort nånstans

ta den alltid med i din hand

ta den alltid med överallt

jag önskar dej allt vackert

och jag önskar att du får

allt det där som du vill åt

jag önskar seglen tar dej med

till en oupptäckt planet

ingenting av det här

ingenting av det där

jag önskar dej allt vackert

och följ med fjärilar och fåglar som du ser

kasta allting som du inte vill ha med

när vägen går isär och floden blir ett hav

låt din stjärna visa vilken väg du ska

(thåström)

berätta för mej hur man bryter isen

2009-07-19T04:52:00.000-07:00

orden fattas mej

och jag vägrar censurera mer

2009-06-10T15:28:00.000-07:00

ballerina skor som skaver.
nä, jag har inte alls köpt dom på
lindex för 149.50kr
(är det livet som skaver?)
vin, såpbubblor,
veggilasagne och kylskåpsrester.
kajalpenna och avslutningsseparation,
körsång och maränggräddtårta.
tågångest och framtidsoro,
avslutningsmiddag och diarrémage av pizzasallad.
bostadsfrågetecken och utbildningspanik,
bulimibehandling eller
fly och illa fäkta?
verklighetsflykt eller nystart?
sommar på psyk, tvångsvård eller
med älskade på ön i staden av ringmur?
jag vet, det är bara jag som väljer.
lågprisjordgubbar, lightöl och kaffelatte.
är det inte dags att slänga den där landstingströjan nu?
tillbaks till allakänneralla stad,
tillbaks till allakänneringen stad,
tillbaks till detförstaduserärpsykpersonalsomintehälsar stad,
tillbaks till vacker död stad.
för jag hade väl inte tänkt att ta alla dom där tabletterna ikväll?
jag vägrar censurera mer,
det är mitt liv och
jag är på väg ifrån sjukdomen
jag är bara inte där riktigt än.
barfotagräs och frihetsvansinne.
jag saknar dej

små steg mot det friska

2009-05-26T05:52:00.000-07:00

nyklippt hår
och nyfärgade ögonbryn
skavsår efter ballerinaskor
och rött rosettdiadem för fem kronor
en nyckelpiga på min mage
och ett bebissugmärke på axeln
där ebba snuttat i väntan på mammas mat
en vecka i frihet med underbara vänner
idag väger jag inte för och emot
plötsligt känns den gula landstingsfilten
ganska så avlägsen

dörrar är till för att gå ut genom

2009-05-19T04:53:00.000-07:00

PIVA och extravak
bebislycka, tvåårstrots. tesskärlek
och riskakor med ostsmak på filt i gräset
idavärme och smala sussie
och en dipp som tog slut alldeles för fort
trots att ida dock inte åt nånting
tvära kast
men dörrar är till för att gå ut genom
och det gjorde jag

fyra dörrar till min syster

2009-05-07T09:08:00.000-07:00

vita korridorer.
och genom natten vakande ögon.
armar som vägrar släppa, som
vägrar låta göra illa.
bakslag.
och framtidstvivel.
var det ett avslutat kapitel? var jag inte stark nu?
flashbacks och rättspsyksminnen.
metalldetektorer, rastgård, murar.
stålrörssängar, galonbritsar.
de obligatoriska alltför många nummer stora herrkläderna
plastbesticken. visiteringarna. kl 06.00 tillsynen.
urinprovsförnedring
och kaffefläckarna. ständigt denna
utspillda förtvivlan, hopplöshet och tristess.
ovissheten. nedvärdering. övertrampen.
lilla gumman mentalitet.
inlåst på obestämd tid.
kanske för alltid.
kanske för all framtid.
utan makt att påverka.
fråntagen alla grundläggande rättigheter.
fråntagen en talan.
fråntagen ett människovärde.
uppfostringsanstalt.
belönings- bestraffningssystem.
håll käften och bete dej som folk
annars vet du vad som händer.
handskarna kan du själv se; dom
ligger där på andra sidan plexiglasrutan.
och isoleringen går du själv förbi
varje dag du ska till "leksaksfabriken",
det är inte långt dit vet du.
lägger du inte av blir det rumsarrest,
alternativt en spruta i arslet.
le och niga vackert.
duktig flicka!
skrämd till lydnad.
skrämd till tystnad.

"fyra dörrar till min syster
och jag kan inte komma in.."

sverige sverige, älskade land

2009-03-26T04:31:00.000-07:00

jag är hemma

lite sliten men mer än vid liv

sex kilo lättare

och med ett oåterkalleligt hår

numera fångat i dreads

(var tog min babydollook vägen?)

i ett iskallt jävla ikealand

efter 100-tals timmar

spenderandes på tåg, på golv

i flyg, i transithallar

men det är rätt gött ändå

för här finns LÖSVIKTSGODIS

och brungräddat knäckebröd

jag tror jag måste införskaffa mej en mössa

att ta igen forlorade ar

2009-01-14T02:20:00.000-08:00

jag ar i indien och antligen har nervositeten lagt sej. kontrasterna ar stora och uppenbara mot det liv jag levde for ett ar sen. da var jag riktigt illa ute. livshotande sjalvskador, blodtransfusioner, operationer och kaos. for ett ar sen satt jag insparrad pa en rattspsykiatrisk klinik i sundsvall. brott: forsok till sjalvdod. det kanns sa overkligt, som om det var en annan flicka. i en annan tid. nu ar jag pavag ut ur morkret. varje dag tar jag ett steg bort fran ett liv i marginalen. mot livet. for livet.

jag lever verkligen
jag har fatt livet igava
och jag ar evigt tacksam

tacksamhet

2008-12-27T15:23:00.001-08:00

tacksamhet,
över nära och kära
att ni finns här, finns kvar
trots hot om ödeläggelse
trots hot om utrotning.
ni finns där
ni finns närmast hjärtat;
alltid närmast hjärtat
ni får mej att vägra död
ni får mej att leva vidare
till er är jag evigt tacksam

avstånd

2008-12-22T09:47:00.000-08:00

och jag kan inte låta bli att bli ledsen
över en enkel blogglista

kanske är jag bara patetisk

2008-12-15T15:04:00.000-08:00

och jag räknar tabletter,
men handling horisonter bort.

och vägrar leva efter censur
och professionalism.

svart eller vitt
allt eller inget;
ge eller ta.

jag kan inte upprätthålla fasaden

det är vackert,
nu är det vackert

men mörkret sköljer över mej ibland

och jag glömde vem jag var.

526 tabletter,
och jag kommer inte låtsas att jag är frisk

jag har inte valt sida än,
förrän jag rott i land

"jag står kvar, ser ingen
plats för mej i mönstret.
och tiden går, månad år"

rättspsyk och självskadebeteende

2008-12-15T13:49:00.000-08:00

artikel om mej i corren: http://www.corren.se/archive/2008/12/10/k0f3n92vrv6mkng.xml
artikel om carin i corren: http://www.corren.se/archive/2008/12/10/k0f3n92vrv6mkng.xml

kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?

2008-12-14T15:06:00.000-08:00

självvald isolering,
utanförskapet svider

återigen som:

lösryckt
ur
ett
sammanhang

kan du känna hur det gnager i natt?

adventsfrid

2008-12-05T08:01:00.000-08:00

jag är hemma
lillebror och systerkärlek
mammanärhet och pappavärme
dom fyller mej med lugn
jag älskar er

som alltid får vad hon vill ha, stackars hon som har det bra

2008-12-05T02:11:00.000-08:00

jag har fått pengar av mitt försäkringsbolag
jag har över en halv miljon på kontot
ändå ekar det inombords
tittar på fotografier från då,
från tiden innan sjukdomen
och jag ser en leende flicka
en okonstlad, levande, oförstörd flicka

jag får aldrig mina orörda bleka armar tillbaka
men kanske är det plåster på såren

"jag har pengar på banken,
jag har säkerhetsdörr
jag skulle aldrig få säga
att det var enklare förr"

fru bulimia

2008-12-02T11:20:00.000-08:00

det skulle vara vackert
till ytan, fasaden
men jag har krakelerat
och leendet fastnar

det går att läsa i brödsmulorna

vid jämna timmars klockslag,

febriga måltider

(hårstråna på kudden
tändernas sönderfall
ett hjärtas oregelbundna slag
ett rubbat system
och en kropp som inte är min)

och reglerna i spelet
har sen länge övergetts

konsekvensernas förnekelse
förnekelsens konsekvenser;

fru bulimia
skammens dotter

"vet du vad frihet är
så sej det nu
vet du vad priset är för den?"

systerkärlek

2008-11-28T16:17:00.000-08:00

jag har pratat med syster
i natt har jag pratat med vackra vackra lillasyster
jag har pratat med liten
(man kan undra vem som är minst här)
och gud som jag saknar henne

"du har en annan röst
en annan färg, ett annat land
med andra klockor som ringer

men du går inte ensam genom dunkla rum"

att återigen vara hänvisad till mej

2008-11-28T10:36:00.000-08:00

som lösryckt från ett sammanhang
som lösryckt från dess helhet
som lösryckt i fragment
som lösryckt från en existens

depersonaliseringens labyrint
dissociationens förräderi;
att aldrig helt kunna lita till dina sinnes fulla bruk

jag vet fortfarande inte hur man byter dammsugarpåse

(everyoneiknowhasgoneawaydiedorleftorjustforgottostay)

de som gör skillnad. och de som fattas mej.

2008-11-26T03:34:00.000-08:00

utan inbördes ordning:

patrik.ida.innie.helena.lina.
carin.helenasundsvall.jenny.
monica.anja.tess.frigge.cilia.
ingrid.karinA.cecilia.carina.
carrovästervik.henna.mia.fia.
heidi.frida.my.sanna.sara.nina.
susanne.josefin.gustav.amanda.
linnea.mariaL.mariaG.mackan.
veronie.hanni.ella.carroB.kristoffer
janina.kerstinW.petraRingshyttan.
annelieRingshyttan.nettan.
göran.anna-lena.annaCarlsson.
anne-sofieS.agnetaBerg.
elinaRättspsyk.stinaZieger
casandraS.marina.annelieavd37

mamma.pappa.lillebror.

systeryster.

ni finns i mitt hjärta

det krävs så mycket mygel för att verka normal

2008-11-23T14:04:00.000-08:00

jag reser hem till min hemstad
jag reser hem till mitt barndomsrum
till mitt barndomsland

jag reser tillbaks i tiden
till staden av ambivalens och hatkärlek
till staden av dubbel innebörd,

där jag möter ansikten från det låsta huset
utanför ICA, hemköp eller runt närmsta gatuhörn

(vad jag hatar att ni tagit sån plats i mej)

21.30 i en trappuppgång någonstans;
en av rödvin nedspydd studentklänning
och pappa taxi som är allt utom glad

jag går förbi det låsta huset
jag kan inte sluta gå förbi det låsta huset
förtvivlanshuset med ångestkorridorerna

(vad jag hatar att ni tar sån plats i mej)

kulvertarna, rymningarna
landstingets undertröjor
och beiga syntetstrumpor mot bar asfalt

operationerna, blodtransfusionerna
utslitet dropp
och extravaken som avlöste varandra

här gapar gatorna tomma
och stenarna vittnar om tidens förgänglighet

när ska jag sluta referera till världen innanför?

fröken livrädd

2008-11-21T03:11:00.000-08:00

som om vetskapen gjorde det mindre skrämmande
som om vetskapen gjorde det mindre ont

som sitter jag här
mot alla odds
mot att ni tvivlat

tusentals stygn som hållt min hud samman
tusentals tabletter, blågula rosa
vaniljfärgade och rostbruna
har passerat min kropp
i uppsåt att rena förlösa
aldrig menat att döda

polisbilar, ambulanser
slår knytnävsslag i magen

lågorna, röken
fragment av ansikten
förnimmelser

det pågår en ständig
bearbetningsprocess
och ett avsked från er
och från det låsta huset
där ångesten skriker i väggarna

och vattnet stannade idag;
och min hand var inte längre min

tag mina händer,
inte längre för att hindra
händer från att klösa, riva
händer som vill illa
monotont vaggande
huvud mot betong

tag mina händer
och försiktigt ska jag följa

som om vetskapen gjorde alltjämt ont

men detta vet jag,
och detta kan jag vila i:

jag går aldrig tillbaka

tvivel

2008-11-18T13:11:00.000-08:00

då vassa föremål övergetts
och märken i hud sakta bleknar,

(det finns inga lögndetektorer här att passera
utsikten är inte längre en fem meter hög rastgårdsmur
och plastbesticken som alltjämt gick sönder,
upprepade gånger under en och samma måltid
och rökrummet med dess överfulla askkoppar
jag satt där brevid dej och matade dej med cigaretter
när dina händer var fångade i handskarna som var ämnat att skydda
och glöden som vi tände våra cigaretter på, fastsatt på väggen ,
ifall någon stackare skulle få för sej att sätta eld på sej själv
ständigt i väntan på nästa medicindelningsvagn, kaffevagn)

då tårar byts till leenden
och leenden till skratt,

(sekunderna, minuterna
timmarna och kortspelen
ständigt denna ihåliga väntan)

trodde jag mej vara nära seger

förvrids någonting och fastnar,

så fel jag hade

vandran i psykkorridorer

2008-10-28T17:27:00.000-07:00

i väntan på oupplösta substanser:bokstäver i skrikgul nyonmot väggens grånade kakelsticker ut ögon, bländarsolljus lysrör dårhusmöter obarmhärtigteftertankes kranka blekhetjag knullar ambulansmänni misstar er;precis härdär natt ännu inte bytts till daghar ni mitt rätta jagi väntanpå giftsom aldrig menat dödakonstigt ljus över slangar och dropp på klinikenkanske blir semestern fördröjdkanske blir mamma besvikeni väntan på oupplösta substanser:bokstäver i skrikgul nyonmot väggens grånade kakelsticker ut ögon, bländarsolljus lysrör dårhusmöter obarmhärtigteftertankes kranka blekhetjag knullar ambulansmänni misstar er;precis härdär natt ännu inte bytts till daghar ni mitt rätta jagi väntanpå giftsom aldrig menat dödakonstigt ljus över slangar och dropp på klinikenkanske blir semestern fördröjdkanske blir mamma besviken