onsdagen den 12:e augusti 2009

kan du ta sparken i ansiktet gentemot hela förbannade psykiatrin?

för det som varit
som aldrig kommer åter
gör det ont
att få svart på vitt
det jag anat
och egentligen alltid vetat
det jag valt att inte kännas vid

ni delar skratt och tårar nu
ett liv som jag aldrig kommer att
få vara delaktig i

du stal
gjorde inbrott i mitt hjärta
och tog det som fanns
som redan var stulet
lämnade spår, avtryck
du var inte ensam
skulden låg kanske aldrig på dej

jag vill aldrig gå tillbaka
jag vill inte göra ogjort

eller är du bara
som alla andra
trötta, utarbetade
sjuksköterskor i vitt,
utbytbar?

eller är jag bara
som alla andra
hopplösa psykfall
ett 45-minutersjobb,
ersättningsbar?


(du vet du betyder)


4 kommentarer:

Helena sa...

Du skriver så bra. Så naket. Så träffande. Du finns i mina tankar vännen. Och jag vet att du inte går att ersätta. DU är unik.
Och du betyder mycket för många. Inklusive den i vita kläder.
Puss och kram

Jenny sa...

Har jag med, hon är grym! Ryktena säger i början av januari nästa år. Titel: "Nobody's daughter". Ska bli intressant.

amy sa...

om (läs: när) jag öppnar ett eget behandlingshem, så ska jag anställa dig. erfarenhet går så jävla långt före alla möjliga utbildningar. men körkortet kan va bra att ha, men det behövs krafter på "hemmaplan" också, så det är inget krav!:P

all personal ska själva ha bott på behandlingshem. så du ligger bra till;)

ta hand om dig!
KRAM!
// amy

Thérèse sa...

Du skriver, som alltid, oerhört vackert. Men jag kan inte vifta bort den gnagande, malande känslan - vad vinner du på bitterhet?