torsdagen den 21:e oktober 2010

de i utkanten älskade?

P T S D
.Post Traumatiskt Stress Syndrom.
.Post Traumatic Stress Disorder.

Dissocieringen. Depersonalisering. Minnesfragment och dess bortfall. Mardrömmarna. Remmar som utesluter all möjlighet till flykt och händer som håller fast, blåmärkeshårt, och tvingar ner.

Hur kan det vara möjligt att en instans, som har till uppdrag att hjälpa de svagaste, sköraste och mest sårbara, i sig kan orsaka en diagnos som aldrig funnits där från början? Ett år av intensiv traumabearbetning. (med den bästa, den ödmjukaste) Parallellt med DBT. Parallellt med studier.


Och ständig denna återkommande väntan. Och l ä n g t a n . Att lämna därhän, låta förflyta, lägga bakom, gå vidare.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vackert.

Anonym sa...

Låt allt ha sin gång,
du behöver inte skynda
Använd längtan till att drömma, det har du råd att unna dig
och kom ihåg att livet finns här redan nu, inte bara i framtiden.
Massor av kärlek till dig<3

Peter sa...

Jo, de skapar diagnoser och symptom om man inte redan har några. Är man inte sjuk så blir man.