Carin Johansson14/11 1976 - 30/11 2010
Väck mig inte imorgon
Den här dagen har varit så lång
Alla stigar jag prövat
Och jorden har haft sin gång
Nu börjar fötterna domna
Dom har vandrat sig slut
Snart får jag äntligen somna
Så vilar jag ut
Väck mig inte imorgon
Låt solen gå upp utan mig
Låt det vara en fin dag
Låt solen gå ner utan mig
Nu börjar omvärlden domna
Inget händer här sen
Nu får jag äntligen somna
Så väck mig aldrig igen
Inlägg
6 kommentarer:
Underbara älskade Carin.
Underbara älskade Elina.
Tillsammans hjälps vi åt att vakna till nya dagar. Dagar som med tiden gör mindre ont att genomleva.
Kärlek <3
<3 Kärlek, kraft och kramar <3 Instämmer med Helena; vi får se till att genomleva detta tillsammans.
<3 <3 <3
Jag vill bara krama om er allihopa! Det är jobbigt att förlora någon som betyder mycket, det vet jag. Även om den sorg jag bär på är pga sjukdom, bröstcancer.
Sorg är jobbigt. Jag sänder mina tankar till er alla som sörjer! Jag vill bara krama om er!
Stora varma kramar! <3
Kan inte tro att hon är borta. Karin hjälpte mig så mycket när jag träffade henne på avdelningen. Hon fick tiden att gå fortare och mig att må bätre bara genom sin närvaro. Hon fick mig att känna att jag var ok fastän jag försökt ta mitt liv - att det fans andra som var lika knäppa som jag. Hon stöttade mig när jag mådde som sämst. Jag är så tacksam och glad över att ha träffat henne. Hon kommer att vara djupt saknad. Kramar Lena Axelsson
Skicka en kommentar